Showing posts with label svensk dikt. Show all posts
Showing posts with label svensk dikt. Show all posts

Friday, 15 April 2016

Våren

Ivriga myror

nygrönt i olika variationer

Skönhetsgrönt som bryter i gyllene gult



Smeksamt värmande solsken

Ogräs är vackert i april

starka gula maskrosor


Tidiga morgnar

sena kvällar


Våren är nyår

Ibland skrämmande -påträngande

men alltid ett mirakel att beundra



Varm vinpust ruskar om tunna nyskott

ty de skall härdas



Vårens första tjocka humla och nyckelpiga



På kvällskvisten en igelkott, han prasslar och har sej


I huset ser man damm och spindelväv

detta obarmhärtiga sken


Men spindlar

behöver sin väv

och damm

är ett manifestation av liv



Länge leve våren!





Saturday, 30 January 2016

Vinterdikt

vinterkväll i Norden
gamla hus knakar i kylan
tjockt snötäcke mjuknar
trädgårdens konturer

diamantyra i luften
inomhus skönt att mysa
yllestrumpor, varmt té och brasa
snölyktor ute lysa
undrar om eld kan frysa?


Saturday, 22 August 2015

Ensam på stranden

English version

Ensam på stranden

men hemma,

hemma vid livets urhem.



Synkroniserar med vågornas takt

avslappnad alfa fördjupas i meditativ theta.

Ljummet vatten känns lent mot bara ben

samma vatten slipar granit

med outröttlig energi.



Från nanoplankton till blåval

från spegelbleke till tsunami

ett hav har många ansikten


och samma salthalt som människotårar.



Friday, 21 August 2015

En sjö

English version

Vad är en sjö?


Stående vatten, sött 

Med flinka aborrar och glupska gäddor 

Envisa iglar 

Kusliga sjögräs som växer ur förmultnat botten

Lerbotten som suger 

Runda stenar som smeker fotsulor 






Ibland unket, dystert grå 

Ibland blåglimmande, fyllt av hopp 

Fyllt av katastrof – kanske en drunknad kropp 

Fyllt av mysteri – kanske en sedan länge förglömd själ 

Tonårsliv i vårens knopp.


Emellan vassens spjäl 

Glimtar ljuv näckros 

Rosaröd, stark 

Vassen är vuxenlivets galler 

Näckrosen är potentialen 

Gömd och förglömd i vardagen.





Sjö-vardag: 

Spegla sol, spegla måne 

Ta emot och låt förmultna 

Gömma allt i sitt sköte 

Hålla god min, se bra ut, vad än kastas på dig.

Friday, 5 December 2014

Ginkgo Biloba dikt


銀杏 

Lilla ginkgo trädet griper febrilt i sina blad.
Han är inte glad
och har fällt mången tår.
Bestämt sig för att vara det sista trädet som fäller löven i år.


Han vill överträffa de andra träden med vad som helst
ty så mycket har han nu i medierna skällts.
Hans värld har skakats av medicinska nyheter
rena anti-ginkgo avskyvärdheter.


New York Times kallade hans extrakt karcinogena
och dementihjälpen lär ska vara placebon rena.
Frön och frukten luktar illa.
Skall ingen mera ginkgo gilla?
   
Ginkgo är ett träd med stolta anor.
Medan andra träds livscycler går i sina alldagliga banor
under stenåldern, den paleotiska
var ginkgona redan otroligt exotiska.
Endast några exemplar fanns kvar
då den eviga isen än över Norden var.


Under Jura tiden var ginkgos släkte mäktigt.
Bland dinosaurierna stod, andäktigt.
Hans genus haver överlevt màngen storm
med sina blad utav solfjäderform.
Ett fossil, men ännu levande
följer sitt rykte och den annalkande vinterkylan bävande.


Även Tempelträd och Silveraprikos kallad
för minne och koncentration hyllad
förut helig och beundrad
idag av alla hans namn slandrad.

Nu söker lilla ginkgo tröst 
gentemot mediernas oförskämdhet

med att trycka till sitt bröst 
de egna bladens skira gulhet.





Friday, 10 October 2014

Duvor flyga

I midvintersolens bleka sken sorgens duvor flyga
Svart flock tynger tallens veka gren
I hjärtat på en hopp nu smyga
Lämnar flocken, landar vid strand
Ensam duva på isig sand
Blickar ut över havet
Anar årstiders cykler, livets evighet
Av kommande våren stödd
En fredsduva är född.

-minin November 2007