Showing posts with label dikt. Show all posts
Showing posts with label dikt. Show all posts

Wednesday, 18 May 2016

en björn

Björnvarning i finsk TV
bryter sändningen jag skulle se

Brummelibrumm
Nu kommer dom!
Björnar
som gillar blåbär
tågar nu fram  -här och där

Sätt dörren i lås
kolla höger och vänster
regla dina fönster
hör du ett flås?

Du har blivit varnad
på nationell nivå,
kanske redan låst din chateau

Men teddybjörnen, honungsvän
behöver tid
efter sin långa vintersömn
bara en smula frid
att samla kraft för att snart sköta
små teddy-bebisar söta


Friday, 15 April 2016

Fenix

Fenix visste inte om den nya hungriga elden
Den riktigt skrämmande, brännande

Bränt barn skyr elden
Och rädda brända barn sitter still

Men Fenixfåglar måste få flyga vart de vill

Igen en vinge i brand
Fenix söker sig till havets strand

Ser en komet med brinnande svans

Fenix dansar nu eldens dans



Våren

Ivriga myror

nygrönt i olika variationer

Skönhetsgrönt som bryter i gyllene gult



Smeksamt värmande solsken

Ogräs är vackert i april

starka gula maskrosor


Tidiga morgnar

sena kvällar


Våren är nyår

Ibland skrämmande -påträngande

men alltid ett mirakel att beundra



Varm vinpust ruskar om tunna nyskott

ty de skall härdas



Vårens första tjocka humla och nyckelpiga



På kvällskvisten en igelkott, han prasslar och har sej


I huset ser man damm och spindelväv

detta obarmhärtiga sken


Men spindlar

behöver sin väv

och damm

är ett manifestation av liv



Länge leve våren!





Saturday, 30 January 2016

Vinterdikt

vinterkväll i Norden
gamla hus knakar i kylan
tjockt snötäcke mjuknar
trädgårdens konturer

diamantyra i luften
inomhus skönt att mysa
yllestrumpor, varmt té och brasa
snölyktor ute lysa
undrar om eld kan frysa?


Sunday, 7 December 2014

Balanserar


Balanserar.

Strävar till självförbättring
och mänsklig galans
men vore nöjd med enbart en smula självaktning.


Söker istället själsbalans
med krympt ego, i buddhistisk tappning
åtnjuter framgång bland eliten
men succén känns färdigt utsliten
och stärker endast min känsla av 
att återigen måsta höja mina krav.

Mörkret försvinner aldrig -alltid nära, ivrigt
det är sugande i sin presens, med löften om sällhet nu och för evigt.

Mörkret lockar mig, uppmanar mig att dyka in
lovar göra slut på min rädsla och vardagens pin. 

Balanserar.

Vill stanna kvar i ljuset.



Mörkret växer an efter som natten lider


uppslukar sovrummet, snart hela huset 

under morgonnattens timmar varendaste vakna själ kvider.


Väckarklockans ljud

gör slut på dygnets plågsammaste del

räddad av en ängel -eller Lucia i vit skrud


mörkret fick denna gång ingen själ 


väckarklockan överröstar dess avgrundsvr
ål.


En ny dag gryr -och balansakten fortgår.